Ursäkta?
Hamnade på ännu en nostalgitripp.
Första dagen i ettan. A-huset.
Jag trampar uppför trappen (som på den tiden låg riktade åt andra hållet, och inte var i plan med D-huset), nervös som få. Nyttnytt och så jävla VARMT. Varmt och kvavt. Visst kände man sig välmående och välkommen när man fick gratis bastu första dagen!
Söndernötta bänkar och smutsgula väggar. Skåpen som måste ha stått där sedan urminnes tider. Det var liksom, äkta, det var en skola med minnen innötta i varenda vrå. Man kände historiens svettiga vindar susa förbi.
Det var en fin tid. Nu har det spårat ur. Var är originaliteten? Var är det härliga urfyriska, nednötta och allmänt schabbiga?
Det är som om hela min bild av fyris rinner som sand genom mina fingrar. Det ska inte vara nytt. Eleverna ska INTE ha bärbara datorer. Det ska absolut inte vara röda (och fruktansvärt obekväma) bänkar i korridorerna. Kom igen! Fyris färg är väl ändå blått? BLÅ.
70% av eleverna ska vara svettiga, snusdoftande och svärande män som skrämmer bort varenda jävel som kommer inom 2 km radie. Det ska inte var uppiffat och mysigt. Nejnej. Smutsigt och nedgånget är det bästa som finns.
Jag menar, till en början kändes det ju lite skoj. Förändring ska man ju alltid ta med en nypa salt. Tyvärr räckte inte nypan, på långa vägar. Innan vi vet ordet av kommer vi ha smetats ihop med Rosendal och bildat überschulen, där alla små fina och duktiga elever som är intresserade av juridik/kriminalteknik/design kan snofsa runt och vara viktiga. Jag blir lite rädd.
Tur då att man snart flyr fältet. Jag lider med de efterkommande.
